he's just not that into you..
Jag sitter och kollar på filmen dumpa honom nu. När jag har kärleksproblem så kollar jag alltid på typ sex and the city eller andra chic-flics som jag har i min samling.
Fast igentligen har jag inte kärleksproblem, men jag är jävligt förvirrad bara. Som killen just nu, vi kan kalla han för Nisse. Han hör av sig när han är full, aldrig annars. Och jag, som är så jävla blåögd, har printat in i skallen att det är för att han inte vågar visa vad han känner när han är nykter. Men det är ju inte så, och jag borde väll inse det snart jag med. Men jag är ändå så jävla head over heals förälskad i den killen. Och det har jag väll varit i snart ett år I guess. 10 månader idag för att vara exakt. Och det vet jag bara för att min lillebror & hans flickvän, blev tillsammans samma dag som jag började prata med den här killen.
Denna killen får mig att le, att skratta, han får mig att känna mig snygg, nästan alltid. Men sen kommer dem stunderna när jag tar kontakt med honom, och han inte svarar. Då känner jag mig som en jävla stalker. Jag känner mig efterhängsen och mesig. Som en tönt, det känns som att han verkligen inte bryr sig ett skit om mig.
Så vad ska man göra här egentligen? Ställa honom rätt mot väggen och säga "nu får du fan ta och bestämma dig".
Eller så bara skiter jag i honom, skiter i han helt och hållet. plockar bort han från min msn, min facebook, tar bort hans mobil nummer och raderar honom ur mitt liv. För han verkar ju helt enkelt inte vara mer än fyllekåt.
Och ändå så sitter jag här, har fortfarande det han har skrivit sist uppe på msn konversationen. Men när han väl loggar in så vet jag att längst bak i huvudet att om jag skriver till han, så kommer han inte att svara.
Detta är nog helt vardagliga problem i en tjejs värld. Och jag tror ju att hur mycket jag än kommer "tro" att jag skiter i honom, även om jag inte blockerar han på msn, tar bort han från facebook & telefonen, så kommer jag att hata-gilla honom varje gång han fylleskriver till mig på fredag/lördags nätterna.
För hur mycket ett svin jag tycker "Nisse" är, så kommer han nog ändå alltid ha en liten plats i mitt hjärta.
Och det är så alla tjejer tycker långt inom sig själva.
Fast igentligen har jag inte kärleksproblem, men jag är jävligt förvirrad bara. Som killen just nu, vi kan kalla han för Nisse. Han hör av sig när han är full, aldrig annars. Och jag, som är så jävla blåögd, har printat in i skallen att det är för att han inte vågar visa vad han känner när han är nykter. Men det är ju inte så, och jag borde väll inse det snart jag med. Men jag är ändå så jävla head over heals förälskad i den killen. Och det har jag väll varit i snart ett år I guess. 10 månader idag för att vara exakt. Och det vet jag bara för att min lillebror & hans flickvän, blev tillsammans samma dag som jag började prata med den här killen.
Denna killen får mig att le, att skratta, han får mig att känna mig snygg, nästan alltid. Men sen kommer dem stunderna när jag tar kontakt med honom, och han inte svarar. Då känner jag mig som en jävla stalker. Jag känner mig efterhängsen och mesig. Som en tönt, det känns som att han verkligen inte bryr sig ett skit om mig.
Så vad ska man göra här egentligen? Ställa honom rätt mot väggen och säga "nu får du fan ta och bestämma dig".
Eller så bara skiter jag i honom, skiter i han helt och hållet. plockar bort han från min msn, min facebook, tar bort hans mobil nummer och raderar honom ur mitt liv. För han verkar ju helt enkelt inte vara mer än fyllekåt.
Och ändå så sitter jag här, har fortfarande det han har skrivit sist uppe på msn konversationen. Men när han väl loggar in så vet jag att längst bak i huvudet att om jag skriver till han, så kommer han inte att svara.
Detta är nog helt vardagliga problem i en tjejs värld. Och jag tror ju att hur mycket jag än kommer "tro" att jag skiter i honom, även om jag inte blockerar han på msn, tar bort han från facebook & telefonen, så kommer jag att hata-gilla honom varje gång han fylleskriver till mig på fredag/lördags nätterna.
För hur mycket ett svin jag tycker "Nisse" är, så kommer han nog ändå alltid ha en liten plats i mitt hjärta.
Och det är så alla tjejer tycker långt inom sig själva.
Kommentarer
Trackback